VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ SAFT OCH BULLE?

Varje gång regeringens egen vakthund "Morrgan" vänder en sten och nöjt ger skall om ett nytt förslag om övervakning av oskyldiga eller ökade straff med det i och för sig vällovliga syftet att komma åt gängkriminaliteten, kör folkilskne Forssell sitt mantra om "för lite och för sent". Oftast är han dessutom ackompanjerad av Putinvännen Åkesson med dennes favorituttryck "saft och bulle".

Rimligen finns det inte någon människa som inte skulle vilja ha ned brottsligheten, minska skjutningarna och antalet dödade i brott. De enda bra brotten är nämligen de brott som aldrig begås.

Personligen kan jag därför tycka det är märkligt med den extrema fixeringen vid hårdare straff. Då har ju brotten redan begåtts. Det är försent. Dessutom är det ganska lätt att konstatera att regeringen - trots alla straffskärpningar och förslag om integritetskränkande övervakning av oskyldiga medborgare - faktiskt misslyckats med att få ned antalet skjutningar. Det har inte hjälpt.

Det märkliga är då att trots regeringens misslyckande med att få ned antalet skjutningar med högre straff och mer övervakning, så drar Forssell, Åkesson, Busch och nästan alla andra politiker slutsatsen att ännu mer av samma politik skulle få bukt med problemet. Totalt i samklang med Albert Einsteins teori om galenskap, nämligen att ideligen göra samma sak men ändå förvänta sig ett annat resultat.

När kriminologer, försvarsadvokater, poliser och andra experter försynt påpekar att hårdare straff inte tycks ha någon större effekt på brottsligheten utan att förebyggande åtgärder som en bra och jämlik skola, utökat samarbete mellan polis och socialtjänst, bra möjligheter för ungdomar att ha en meningsfull fritid m.m. förmodligen skulle ha betydligt större effekter för att få ned brottsligheten så fnyser politikerna arrogant och föraktfullt eftersom de givetvis vet bättre. Förebyggande arbete avfärdas som "saft och bulle-politik" med det i politikernas hjärnor strålande motargumentet att den som sitter inlåst inte kan begå brott.

Det är givetvis sant att den som sitter inlåst har svårt att begå brott. Nya brott. Det ursprungliga brottet har ju redan begåtts och när den dömde väl kommer ut från finkan är han sedan länge ersatt av nyrekryterade ungdomar i de kriminella kretsarna. Fast nästa steg kanske är att låsa in alla människor mellan 10-30 år i förebyggande syfte?

Så vad har vi egentligen gjort den dagen vi fyllt fängelserna till bristningsgränsen, lagt enorma resurser i form av skattepengar på att låsa in människor, förstört många ungas liv. Fått ett bättre samhälle? Troligen inte.

Men alla brottsoffer då? Svaret är att de bästa brottsoffren är de som aldrig blev. Det är just därför förebyggande åtgärder rimligen borde vara bättre för alla - inte att skapa en polisstat vi aldrig kan ta oss ur. Men just det vågar man kanske inte säga i vår illiberala tid?