TILLBAKA TILL DÅTIDEN

Den 12 september rapporterade DN om att muslimska trossamfund i Stockholm vill ändra den svenska grundlagen och göra det förbjudet att håna islam och andra religioner. Skälet var givetvis ansökan från den danske högerextremen Paludan och dennes parti, Stram kurs, om att bränna
Koranen i Stockholm.

Samtliga av de intervjuade förstår att det hela är en provokation, och manar till lugn. En av de intervjuade gör en träffande liknelse; - "Jag säger så här, det kommer att bli en reaktion precis som på en fotbollsmatch. Det är inte bra att gå till laget Djurgården och bränna en
Djurgården-flagga framför dem. Vad tror du kommer att hända då?"

Vi vet alla varför danske Paludan och hans vänner vill bränna koraner, linda koraner i
bacon och så vidare. Det är inte för att det skulle vara konst. Inte heller för att kritisera Islam. Det enda syftet är att provocera fram bråk och kravaller i akt och mening att få muslimer att framstå som ociviliserade och våldsamma. Skulle Paludan vilja framföra verklig kritik mot Islam, och sådan finns även från mig, då finns det betydligt mer civiliserade sätt att göra det. Till
exempel i en diskussion med muslimer, eller en debattartikel eller en blogg.

Allt detta vet vi, och det är knappast något nytt. De Imamer och andra som manade till
lugn, gjorde därför enligt min uppfattning rätt. Ingen uppståndelse, ingen Paludan - och vice versa.

Det var dock ett uttalande i artikeln som i vart fall störde mig, nämligen att ett par av de
intervjuade, varav minst en var Imam, tyckte att det borde vara förbjudet att bränna koranen, bibeln och andra heliga skrifter. Vederbörande ansåg också att det borde vara förbjudet att håna religioner, vilket skulle medföra att våra grundlagar skulle behöva ändras i avgörande delar.

Jag tillåter mig att ha en avvikande uppfattning.

Enligt Regeringsformen bygger den svenska folkstyrelsen på fri åsiktsbildning, vilket framgår av 1 kap 1 §. Enligt 2 kap 1 § gäller vidare bland annat att " Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän
plats".

För egen del finns det ingenting i detta jag vill ändra.

I tredje Moseboken, 24 versen, berättas om en man som smädade Herrens namn och som för detta, av Herren själv, fick straffet att stenas ihjäl av de personer som hört hädelsen. Herren är sålunda till och med mer lättkränkt än en brunsmetad kristdemokrat eller en moderat som ljuger för förintelseöverlevare.

Hädelse var, vilket många av oss sluppit uppleva, under lång tid straffbart också i Sverige och inte förrän på 1970-talet blev det fritt att säga vad man ville i dessa frågor.

Hädelse är fortfarande förbjudet i många både kristna och muslimska länder. Exempelvis dömdes författaren Salman Rushdie 1989 till dödsstraff i Iran för hädelse mot Islam genom romanen Satansverserna.

Att bli smädade, så länge det är inom lagens gränser, är dessvärre något vi alla måste lära oss. Även de religiösa. Jag tillåter att de högervridna kallar mig för syltrygg och PK-liberal medan de från vänster kallar mig högervriden.

På samma sätt måste KD-väljare tåla att bli kritiserade för sin alltmer intima värdegemenskap med SD, som i sin tur måste tåla att deras nazistiska ursprung påpekas och så vidare. I en fri värld får inte åsikter kvävas eftersom det dödar utvecklingen och befäster fördomar. Var hade Sverige och hela Europa befunnit sig idag om inte Upplysningen befriat oss från religionens ok? På samma nivå som Iran, Afghanistan och Pakistan?

John Stuart Mills 161 år gamla tes gäller nämligen fortfarande lika starkt. Ingen kan vara säker på att en åsikt är fel eller falsk om den inte prövas, det vill säga att ingen uttrycker åsikten och prövar dess bärighet.

Jag försvarar inte koranbränningar men jag försvarar rätten för var och en att uttrycka sin åsikt genom att bränna Koranen, Bibeln och alla andra religiösa eller för den delen icke-religiösa skrifter som finns. Om de religiösa inte tål detta rekommenderar jag en psykolog. Herren själv syns numera sällan till, så den lättkränkta Anden har möjligen redan besinnat sig.

Till sist kan jag inte låta bli att notera SD-Karlsson i DN den 16 september stödjer Trump före Biden i det amerikanska presidentvalet. Tydligen är det alltså konservativt att ljuga, att kalla journalister för folkets fiender, att förneka klimatförändringarna och uttala sig rasistisk.
Tack för klargörandet Mattias!

Michael Pålsson

Advokat