SVERIGE – DEN NYA SOVJETSTATEN?

Det finns de som anser att SD är en frisk fläkt i svensk politik. Ett parti som vågar säga rakt ut vad vanligt folk egentligen tycker, och som har nya idéer på lösningar för svåra samhällsproblem. Sanningen är dock att flera av de så kallat nya idéerna tillämpades redan för 100 år sedan i Stalins dåvarande Sovjet. Med känt resultat.

Under väldigt många år har Sverige haft en straffmyndighetsålder som går vid 15 år. Nu vill Tidö-partierna utreda en sänkning av denna ålder. Som vanligt går SD längst och dess rättspolitiska talesperson Tobias Andersson gick så långt att han till och med föreslog skamstraff för minderåriga. Se där! Ett nytt grepp för att få ordning på ungdomsbrottsligheten.

Som vän av ordning vill jag emellertid påpeka att detta alls inte är någon nyhet. I själva verket fanns det mängder av 12-15-åringar i de sovjetiska fängelserna under Stalin. Ofta tvingades barnen att utföra de mest vidriga sysslorna. Till exempel rensa latrinerna. Resultatet blev dock inte så lyckat som en sverigevän kan tro eftersom barnen snabbt anpassade sig till fängelselivet och förvandlades till förhärdade brottslingar. Om detta kan den intresserade läsa i Aleksandr Solzhenitsyns The Gulag Archipelago.

En annan sak man kan läsa om i Tidöavtalet och som känns igen från Stalins Sovjet är förslaget att införa angiveriplikt. Hela det sovjetiska samhället präglades av att vem som helst kunde ange vem som helst för nästan vad som helst. Tidöpartierna börjar givetvis inte med att föreslå att svenskar ska ange andra svenskar. I skottgluggen denna gång är personer som uppehåller sig illegalt i landet. Ingen kan veta vilken grupp som står på tur att bli angiven nästa gång.

I Tidöavtalet anges även att priserna på drivmedel ska sänkas. Istället för att satsa på tåg, elbilar och andra framtidslösningar. Men också detta ligger helt i linje med Sovjet som hela tiden låg efter resten av världen med sin hopplöst föråldrade teknik. Det är möjligen bara en tidsfråga innan vi alla tvingas köra omkring och puttra med varsin Trabant som vi köat för i tio år.

Att backa in i framtiden är sällan någon god idé. Risken är nämligen stor att ohjälpligt hamna på efterkälken. Men eftersom det för närvarande är högst omodernt att försöka lära sig av historien, och då historiska paralleller påstås vara relativiserande mot tidigare hemska händelser i historien, tycks det inte finnas något annat val än att glida med in i det totalitära mörkret och avvakta den nya Sovjetstaten. Den frihet och det välstånd tidigare generationer kämpat så hårt för att uppnå, tycks vi nu vaska bort lika lättsinnigt som bortskämda spolingar i baren en fredagskväll.