ORAKLET FRÅN UPPSALA

Äntligen har det allvetande oraklet från Uppsala, E. Busch, klargjort vad som behövs för att få stopp på såväl islamister som oregerliga barn och dess mödrar. Öppna eld med skarpladdade bössor så löser det sig! Vid ett regeringsskifte i höst finns en uppenbar risk att vi i civilsamhället får anledning att fråga oss om det snart är dags att av moraliska skäl vägra följa myndighetsdirektiv, nya lagar eller att vägra lyda order.

Var och en som lyssnat på den numera berömda lördagsintervjun med E. Busch kan höra att hon vid i vart fall två tillfällen använde uttrycket "skjuta skarpt" mot de personer som deltog under kravallerna under påskhelgen; "-Varför sköts det inte skarpt?"

Som hon måste förstås ifrågasatte hon vidare varför polisen valde att dra sig undan i syfte att lugna ner situationen, istället för att "eskalera till den yttersta nivån". Vid flera tillfällen återkom hon också till benämningen "islamister" och frågade sig varför har vi inte minst 100 skadade islamister? 100 skadade upprorsmakare? 100 skadade ligister?

För egen del håller jag med E. Busch om yttrandefrihetens grundläggande värde, även om också jag kan se det provokativa och i religiösa människors ögon, avskyvärda att bränna en för dem helig bok. Frågan är emellertid hur vi bäst löser de konflikter som rimligen kommer att uppstå vid den typen av bokbränningar som en dansk person ägnar sig åt. Censur? De-eskalera kravaller eller att "eskalera till den yttersta nivån"? Yttrandefrihet är för mig minst lika värdefull som för E. Busch, så den är inte heller jag beredd att rucka på.

Jag ger dessutom E. Bush rätt i att vi inte kan överlåta polisens våldsmonopol på vare sig islamister, ligister eller upprorsmakare. Men vad som är exakt rätt metod överlåter jag till polisen att avgöra. Att de-eskalera för att situationen ska lugna sig, låter åtminstone i mina öron betydligt bättre än att "eskalera till den yttersta nivån", eftersom den yttersta nivån skulle innebära att det låg hundratals lik av unga människor på våra gator. Inte ens Kina går numera så långt i polisvåld. Men kanske i Nordkorea?

Man kan tycka att det är oproblematiskt när politiker som E. Busch, J. Åkesson och U. Kristersson uttalar eller stödjer varandra i olika förslag som mer hör hemma i en totalitär kommuniststat än i en modern demokrati, eller när de till synes utan några djupare belägg pekar ut islamister som skyldiga. Det är ju trots allt valår.

Problemet är emellertid att politiker, liksom religiösa ledare, i allmänhet menar vad de säger. I detta fall att det var islamister som låg bakom upproren och att det borde skjutas skarpt och eskalera till den yttersta nivån. Människor lyssnar på politiker och tar dem naturligtvis på allvar, såsom polischefen Erik Nord i Göteborg gjorde på Twitter den 23 april.

Det vi därför nu alla måste börja fundera över är hur långt vi själva är beredda att gå när ordern kommer uppifrån. Har vi moraliska gränser vi kommer att vägra rucka på trots order och trots att våra medarbetare lyder, eller är vår moral liksom E. Busch så kallade kristna värderingar - lika dallrande som en aladåb på grishals?

Den frågan är upp till oss var och en.