NÄR SKA VI VÄGRA LYDA ORDER?

Politiker menar vad de säger. Annars vore det väl konstigt. När president Trump i valkampanjen 2020 påstod att valet var riggat om han förlorade, då skrattade vissa. Men Kapitolium stormades. När Jimmie Åkesson talar om att sätta in militär i förorten och Ebba Busch om att polisen borde skjuta skarpt mot civila, då menar de rimligtvis vad de säger. Så vad ska vi göra den dagen vi får order att verkställa politikernas vanföreställningar om ett gott samhälle?

Vi har alla en självklar skyldighet att följa de lagar och regler som i demokratisk ordning fattas av våra politiker. Alternativet vore anarki. Detta gäller särskilt de personer som utgör ryggraden i rättsstaten och som utgör en del av statens våldsmonopol. Domare, åklagare, polis och militär har därför ett särskilt ansvar eftersom det är dessa yrkesgrupper som ytterst legitimerar och verkställer statens våldsmonopol. Det är dessa yrkesgrupper som ligger i den yttersta framkanten av politikernas makt.

Detta är inget okomplicerat förhållande. För samtidigt som det är dessa yrkesgruppers plikt att verkställa även impopulära beslut, men som ändå måste accepteras inom ramen för en demokratisk ordning, så är det dessa yrkesgrupper som ytterst måste våga gå emot staten och dess politiska beslut när de politiska besluten blir så moraliskt snedvridna att det inte längre går att upprätthålla dem i en rättsstat värd namnet. I en demokrati är det fullt möjligt att rösta fram en regim som inte lever upp till vare sig mänskliga rättigheter eller rättsstatliga principer.

I Sverige finns inte någon lång tradition av att som i USA hänvisa rättigheter för enskilda i grundlag. Inte ens den svenska juristlinjen lägger särskilt stor vikt vid grundläggande värden som demokrati och mänskliga rättigheter och hur vi ska skydda oss mot antidemokrater. Vi utbildas främst till att bli duktiga tekniker och professionella verkställare av den förda politiken - inte till att ifrågasätta staten, upprätthålla skyddet för enskildas integritet och rättssäkerhet, stå upp mot övermakten. Risken är därför att vår duktighet, följsamheten och med den förnöjsamheten, kan leda oss var som helst dit makten pekar. Detta är en skrämmande tanke för den som beaktar vissa politiska alternativ i dagens Sverige.

Putin-regimen skulle inte ha klarat sig i mer än 20 år om den inte haft en lojal byråkratisk maskin med poliser som griper oskyldiga, åklagare som åtalar för brott som uppenbart inte begåtts och domare som dömer snarare av politiska motiv än för att ett verkligt brott kan bevisas. På samma sätt håller Ungern och Polen på att förgöra rättsstaten och ersätta den med en korrupt perversion. Det vi inte trodde kunde hända, händer. Det som kan hända där, kan hända här.

Jag menar givetvis inte att våra svenska poliser, åklagare, domare och höga militärer normalt ska vägra tillämpa i demokratisk ordning fattade lagar och regler bara för att dessa är obekväma för individen. Men däremot menar jag att vi alla har ett ansvar att inte bli små kuggar i en perverterad byråkrati. Någonstans går gränsen för när vi faktiskt ska vägra order eller att tillämpa en lag som står i strid med mänskliga rättigheter. Var den gränsen går är upp till den moraliska ryggraden hos var och en av oss. Priset för den enskilda att agera mot en omoralisk lag kan bli högt. Priset för Sverige som vi känner det kan emellertid bli högre om vi alla blint följer dit ledarskiktet pekar.