När en korrekt lagtillämpning motverkar lagens syfte

Publicerad den 1 juni 2021 i Dagens Juridik

Hur är det möjligt att konstruera en lag som motverkar sitt eget syfte och riskerar att driva så kallat gröna jobb ut  ur landet? Det som borde vara omöjligt har nu faktiskt hänt.

Som rapporterats i Dagens Juridik den  11 maj 2021 meddelade Högsta Förvaltningsdomstolen dom den 10 maj 2021 i  mål 178-21 mellan Skatteverket och GAIA Biomaterials AB (GAIA).

Bakgrunden till domen är Lagen (2020:32) om skatt på  plastbärkassar (LSP) som trädde i kraft den 1 mars 2020. Skatten innebär bland annat tre kronors skatt på bärkassar av skatt. Syftet med lagen framgår bland annat på sidan 22 i propositionen (2019/20:47), där det anges att "Syftet med skatten är dock att uppnå EU:s förbrukningsmål  och därigenom minska de negativa följder som nedskräpning av
plastbärkassar resulterar i, främst spridning av mikroplaster. Att skatten bara träffar bärkassar av plast är därför i linje med åtgärdens syfte."

Så långt är det svårt att invända eftersom vi alla vet att plast i naturen, särskilt haven, är ett stort och växande miljöproblem som vi måste åtgärda för att kommande generationer ska slippa uppleva hav med mer plast än fisk. Lagen är tänkt att träffa plastkassar av engångskaraktär, men inte sådana som är avsedda för
varaktigt bruk, så kallade flergångskassar. Också detta är svårt att invända emot.

Problemet är emellertid att när HFD tolkar lagen tycks domstolen göra detta helt utifrån hur kassen är designad, snarare än att se till att uppnå lagens syfte - minskad plastanvändning.

Trots att GAIA kan visa att dess kasse utan vidare kan användas minst 50 gånger och har en livslängd på över ett år, och än viktigare, kan visa att dess egenutvecklade material Biodolomer som kassen består av har den unika egenskapen att vid nedbrytning bryter flergångskassens bakterieflora ned den fullkomligt samtidigt som det inte genereras någon mikroplaster. Biodolomer bryts ned och återbildas
till jord. Till skillnad från plastkassar av engångskaraktär som kräver
industriell kompostering för att brytas ned kräver Biodolomer ingen
industriell kompostering.

HFD synes i domen acceptera Biodolomers positiva egenskaper för miljön, men kommer ändå till den anmärkningsvärda slutsatsen att såsom lagstiftningen är utformad finns det inte utrymme att väga in miljöaspekten.

Eftersom domen är enhällig av fem justitieråd vore det mig främmande att ifrågasätta domslutets riktighet i och för sig. Men när tillämpningen av en lag leder till ett resultat som är direkt i strid med lagens syfte, måste rimligen lagstiftaren agera omedelbart.

Biodolomer har tagits fram bland annat inom ramen för EU:s miljöprogram LIFE som ger bidrag till miljö och klimatåtgärder.  GAIA är ett typiskt innovativt företag som ligger i den absoluta framkanten för miljön. Detta är rimligen framtiden. Men bara om lagstiftaren omedelbart agerar.