KLIMATET OCH SVEKET MOT DEMOKRATIN

Sverige har en klimatlag som slår fast att regeringen ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete som ska vara "inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser". Samtidigt har vi en regering som satsar 8,6 miljarder kronor på fossila bränslen i form av bland annat sänkta skatter och höjda reseavdrag för bilresor. Sverige har därför ett demokratiskt problem med en regering som struntar i lagen och än värre, struntar i våra barn.

Som bland annat rapporterats av Sydsvenskan den 8 november https://www.sydsvenskan.se/2022-11-08/klimatet-kraver-en-minister-som-ar-uppgiften-vuxen satsar regeringen på olika sätt i sin budget ofattbara 8,6 miljarder kronor på fossila bränslen. Detta samtidigt som alla världens ledare samlas i Egypten för att diskutera hur vi ska kunna förhindra en klimatkatastrof. Klimatkrisen är som bekant redan ett faktum.

Ofta när så kallade klimataktivister på olika desperata vis försöker göra politiker och oss andra uppmärksamma på att det krävs rejäla och robusta åtgärder omedelbart för att förhindra en klimatkatastrof, hörs argumentet att klimataktivisterna skulle vara odemokratiska. Samma argument kan för övrigt höras när olika miljöorganisationer driver klimatprocesser mot olika regeringar runt om i världen. Klimatkrisen ska inte lösas av jurister i domstolar heter det, utan genom politiska beslut.

Så hur tycker vi att det går med de politiska besluten? För egen del tycker jag att det är nattsvart. Och det gäller inte bara den nya SD-styrda regeringen. Inte heller den tidigare S-märkta regeringen tycktes särskilt intresserad av att försöka bevara ett klimat som våra barn och framtida generationer kan leva i. Att cyniskt gynna oss vuxna väljare med valfläsk på barnens bekostnad verkar inte bekymra någon politiker. Och vi som är vuxna verkar inte heller känna att vi är skyldiga barn och kommande generationer en framtid.

Förvisso går det att som dieselhögern resonera att de åtgärder vi vidtar i Sverige ändå har så liten effekt att det inte har någon betydelse. Visserligen har bland annat högsta domstolen i Nederländerna i det så kallade Urgendamålet slagit fast att varje land är ansvarigt för de utsläpp som sker inom dess territorium. Och var och en av oss kan såklart frånsäga oss allt personligt ansvar och fortsätta att leva som vi gör eftersom vår personliga påverkan ändå inte gör någon skillnad. Men är det så vi vill ha det?

Klimatlagen har stiftats i demokratisk ordning och är tydligt handlingsdirigerande för regeringen. Det struntar både den tidigare och nuvarande regeringen i. Detta är för mig det stora demokratiska sveket och det demokratiska problemet - inte några stackars klimataktivister som riskerar samhällets straff och förakt för att de tar till det enda medel en enskild medborgare har i den situation vi hamnat i på grund av politikernas senfärdighet. En osäker rättsprocess mot staten lär ta så lång tid att katastrofen redan är här när väl rättsprocessen avslutats.

Hur ska medborgarna kunna lita på politiker som inte ens kan följa den lag de själva stiftat? Och varför ska medborgarna följa lagen när regeringen struntar i den? Frederic Bastiat konstaterade 1850 att om en lag blivit pervers, är det medborgarens moraliska skyldighet att strunta i den. Klimatlagen är inte pervers. Tvärtom. Perverst är däremot regeringens beteende att cyniskt strunta i barnen genom att ignorera i lagen.