IDIOTINSTITUTIONEN

För drygt någon vecka sedan publicerade FN;s klimatpanel, IPCC, sin mest skrämmande rapport hittills. Någon dag därefter passade även Brottsförebyggande rådet, Brå, på att publicera en studie rörande socioekonomisk bakgrund och brott. Medan IPCC;s rapport närmast helt ignorerades av regeringspartierna gavs Brå-rapporten inledningsvis stort utrymme eftersom det av vissa inom politikerkåren och några proffstyckare, tolkades som att det inte skulle finnas något samband mellan fattigdom och brott. Googleforskarna firade genast stora triumfer.

Jag vet inte exakt när det hände, men jag skulle tro att det skett som en gradvis process i takt med internet och sociala mediers utbredning. Det tillstånd stora delar av Sveriges folk numera befinner sig i tycks nämligen allt mer påminna om en idiotinstitution. Var och en är sin egen expert efter några knapptryckningar på tangentbordet och värst av alla tycks vissa av våra politiker och proffstyckare vara. Det hastigt ökande självförtroendet hos våra googleforskare riskerar att göra Sverige till dårarnas diktatur.

Den som har problem med elen i sitt hem kontaktar oftast en elektriker eftersom var och en inser att det är elektrikern som är experten, inte hen själv. Motsvarade gäller för fel på bilen, avlopp, datorer, sjukdomar etc. Vi kontaktar experter eftersom vi inser att det är experterna som har lösningen. Inte google eller Chatgpt.

Men sedan i vart fall tio år tillbaka tycks denna tilltro till experter allt mer ha eroderats för ännu mer komplicerade frågor än till exempel rörläggeri. Jag förringar inte rörläggeri vill jag påpeka, men tror ändå att till exempel klimatförändringar och gängkriminalitet ofta kan vara än mer komplexa.

Kunskap och vetenskap är komplicerat. Inte minst därför att nya vetenskapliga rön kan bevisa att tidigare hypoteser var fel eller åtminstone mer komplexa eller annorlunda än vad vi tidigare trott. Precis som nya tekniker för rörläggeri kan utvecklas. Dessutom kan enstaka forskare – och rörläggare - ha fel, liksom att en imbecill googleforskare eller hemmafixare kan ha tur och enstaka gånger ha rätt.

Ändå vore det orimligt att inte låta sig vägledas av experter, och istället lita på amatörer eller rena konspirationsteoretiker. För att ha en chans att lösa svåra problem måste vi helt enkelt lita på experter eftersom sannolikheten att en enstaka amatör skulle ha mer rätt än experten är minimal. Endast en dåre skulle välja att hellre lita på en shaman än en läkare. Samma sak gäller i alla andra sammanhang. Såväl i kriminologi om hårdare straff som rörande hur man bäst reparerar en dieselmotor. Likadant med klimatforskning eller hur man hjälper en ko att kalva. På pricken samma med en pandemi eller ett elfel.

Den som påstår att hen har större och bättre kunskap än experterna måste alltid ha bevisbördan för detta. Det räcker inte att hänvisa till lösryckta stycken ur forskarrapporter eller ens att hänvisa till det som refereras till som "sunt förnuft" eller ett hemmafixarprogram på en skärm. Bevisbördan ligger tungt på den som går emot experterna.

Expertkunskap är oftast svår och tidskrävande att skaffa sig. Väldigt få människor, inkluderat mig själv, är därför kapabla att med säkerhet forska och uttala sig utanför sin egen expertis. Av detta skäl är det inte godtagbart att försöka ersätta eller negligera expertkunskap med rena spekulationer efter några knapptryckningar på google. Var och en, särskilt våra politiker, måste följaktligen ta ansvar för att inte låtsas att de vet saker som de faktiskt inte har en aning om. Eller rakt av negligera den kunskap som finns. Det gäller inom alla områden.

Problemet är nämligen att om alla ska ha sina egna "fakta", då kommer vi aldrig kunna lösa faktiska problem. Det kanske är så att Elsa Widding har upptäckt att det inte finns någon klimatkris. En upptäckt hon i så fall är ganska ensam om bland de som verkligen är experter på klimatet. Men fram till dess att majoriteten av forskarna ansluter sig till Elsa Widdings hypotes, är det politikernas ansvar att handla efter den forskning som finns. Samma sak med kriminaliteten. Lyssna på kriminologerna – inte en tvärsäker politiker som hävdar att kriminalitet beror på "moralisk fattigdom". Eller att priserna på falukorv beror på sossarna och en död fågel på vindkraften.

Om vi inte snart kan hitta en modell för hur vi och särskilt politiker ska hantera expertis, riskerar snart både Sverige och resten av den fria världen att förvandlas till ett gigantiskt dårhus på väg mot sin egen förintelse. Låt oss slippa den världen.