DIKTATURENS BLINDA VERKTYG
Att bildningen bland svenska politiker med intresse för kriminalpolitik synes minst sagt bristande, torde numera vara allmänt bekant. Ett inofficiellt, men icke eftersträvansvärt, nytt rekord i demokratisk och rättsstatlig naivitet slogs dock häromdagen när inrikesminister Mikael Damberg på allvar sjösatte en utredning som ska undersöka möjligheterna till så kallad preventiv avlyssning och preventiv husrannsakan. Oppositionens enda reaktion var som vanligt "för lite" och "försent".
Direktivets titel, "Preventiva tvångsmedel för att förhindra allvarlig brottslighet Dir. 2021:102" https://www.regeringen.se/4aa824/contentassets/7343012e502a4e83b2cac6a5702ff138/preventiva-tvangsmedel-for-att-forhindra-allvarlig-brottslighet-dir-2021-102.pdf
ger onekligen intrycket av att det är på tiden att en utredning tillsätts om hur brott kan förhindras innan de begås.
Men varför har svenska politiker inte tänkt på detta innan? Preventiva åtgärder för att förhindra brott i form av spaning på sina egna oskyldiga medborgare har ju tillämpats av totalitära regimer i vart fall sedan
Sovjetunionens födelse 1922. 100 år av svensk handlingsförlamning! Eller? Kanske inte ändå. Möjligen har det funnits skäl att våra demokratiskt valda politiker avstått från den typen av spioneri eftersom statens spioneri på sina egna medborgare lätt kan missbrukas.
Jag förnekar inte verkligheten och att gängkriminaliteten och skjutningarna måste få ett slut. Men inte på bekostnad av allas vår frihet. Att i preventivt syfte spionera på potentiellt gängkriminella för att förhindra
brott låter så försåtligt mysigt och fint fram till dess att du märker att någon avlyssnat dig eller hemligt gjort husrannsakan i ditt hem. Om vi nu ger staten rätt att spionera på potentiellt gängkriminella, vad hindrar då politiker med totalitära böjelser - vi har som bekant numera ganska många - att börja spionera på oliktänkande?
Den amerikanske forskaren och författaren Timothy Snyder säger i sin bok "On Tyranny" att vi aldrig frivilligt ska avstå från våra rättigheter; "Do not obey in advance". Men det är just detta vi nu håller på
att göra och de partier som påstår sig vara liberala rycker inte ens på axlarna eftersom repression och övervakning av egna medborgare har blivit den nya tidens religion. Den som dristar sig till att framhäva rättsstatens mest grundläggande regel, oskyldighetspresumtionen, riskerar snart att bli lika illa
sedd som en ateist och kättare under den medeltida inkvisitionen. Att försöka övertyga en övervakningsreligiös rättspolitiker om rättsstatens förtjänster är förmodligen lika lätt som att försöka övertyga Ebba Busch om evolutionen och att Adam och Eva bara är en fiktion.
Jag skulle kunna åberopa att det sedan tidigare visats på synnerligen allvarliga brister i åklagarnas hantering av hemliga tvångsmedel som inneburit obefogat intrång i enskildas integritet utan
att tvångsmedelsanvändningen haft stöd i lag; "Hanteringen av hemliga tvångsmedel vid åklagarkammaren i Eskilstuna" https://www.sakint.se/wp-content/uploads/2021/06/Dnr-136-2019-Uttalande-Hanteringen-av-hemliga-tvangsmedel-vid-ak-i-Eskilstuna.pdf eller på hur det totalitära Kina idag övervakar sina mönstermedborgare och har tankepoliser som sätter oliktänkande i omskolningsläger, eller att risken med spioneri på sina egna medborgare är att oskyldiga drabbas, eller att med "preventiva" tvångsmedel inskränks allas rättigheter, eller att våra främsta grundlag,
Regeringsformen, anger att "Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande."
Men inget av detta borde behövas om vi bara inser att vi vill dö lika fria som vi föddes.
" Vid varje strävan är det målets värde som sporrar oss till ansträngningar och uppoffringar. Då vi en gång nått vårt mål, tänka vid däremot mera sällan på dess värde. Och ha vi vant oss vid dess fördelar, kunna vi efter någon tid rent av känna oss likgiltiga inför det som vi en gång så lidelsefullt eftersträvade. Först vid risk för att förlora vad vi en gång vunnit, skatta vi det åter till dess rätta värde." Per Olof Ekelöf, Rättssamhälle och Rättssäkerhet https://svjt.se/svjt/1942/7