DE RÄTTSLÖSA MOT MAKTEN

Sänkt reduktionsplikt, halverad eller kanske slopad flygskatt, sänkt skatt på fossila bränslen och alla energiäggen i kärnkraftskorgen. Den enskilde är rättslös när makten bryter mot lagen.

Sverige har en klimatlag som bland annat anger att regeringen ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete som "är inriktat på att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser och att bevara och skapa funktioner i miljön som motverkar klimatförändring och dess skadliga effekter". Arbetet ska dessutom vila på vetenskaplig grund.

Man behöver knappast vara klimatexpert för att förstå att beslut om sänkt reduktionsplikt och halverad eller slopad flygskatt står i strid mot klimatlagen. Problemet? Brott mot klimatlagen har ingen påföljd för lagbrytaren, det vill säga staten.

Till och med i en av Sveriges grundlagar, Regeringsformen, slås fast att staten ska "främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer." Problemet? Den enskilde har ingen möjlighet att få staten fälld för brott mot Regeringsformens första kapitel.

Så staten och dess företrädare – som beslutat om allt hårdare straff för enskilda som bryter mot landets lagar – kan helt riskfritt bryta mot både klimatlag och regeringsform utan att den enskilde har några motmedel. Är det då konstigt att det finns klimataktivister? Davids kamp mot Goliat förefaller som en söndagspromenad i parken i jämförelse med enskildas kamp mot staten i klimatfrågan.

I den så kallade Aurora-processen kämpar staten dessutom med näbbar och klor för att förmå Högsta domstolen att slå fast att det inte ska vara möjligt att driva en klimatprocess mot staten i domstol.

Ibland hör jag människor påstå att klimataktivister istället borde engagera sig i politiska partier för att påverka politiken. Jag vet inte om dessa människor antingen är politiskt naiva eller bara cyniska. För var och en som någon gång varit politiskt engagerad vet nämligen att det tar många år att nå en position inom ett parti som ens närmar sig makten. Detta är tid vi inte har.

Det är tydligt att staten vill att vi som enskilda människor inte ska kunna göra vår röst hörd och att staten nonchalerar både lag, grundlag och kommande generationer. Historiens dom kommer inte att vara nådig över de som nu klagar på klimataktivister och till och med ropar på högre straff för fredlig, civil olydnad.

När den enskilde är rättslös återstår endast aktivism och olydnad. Att kämpa för sina barns och barnbarns överlevnad är varje förälders största plikt. Allt annat är i skenet av detta en gyttja av meningslöshet.