ATT SE DET KOMMA

I den senaste floskelparaden av stenar som vänts, paradigmskiften och saft-och-bulle-straff är det nu dags för alla, inkluderat vår statsminister, att påstå att de "såg det komma". Det som åsyftas är givetvis gängskjutningarna. Själv ser jag mest politikernas blinda fläckar.

Statsministern påstod häromveckan att han var en av alla dem "som såg det komma" och menade som vanligt det allt mer skrämmande gängvåldet. Förmodligen syftade han också på hur fel det numera tycks vara att hjälpa människor på flykt eftersom gängvåldet tydligen helt beror på dessa människor.

Det märkliga med detta påstående är bland annat att statsministern själv satt i den regering som i mars 2010 tog emot Carin Götblad utredning om kriminella grupperingar. Hamnade utredningen möjligen i Kristerssons blinda fläck så att han missade densamma? För inte kan det väl ha varit så att han struntade i den? Alliansregeringen hade trots allt nästan fyra år på sig att agera. Tydligen måste samma blinda fläck ha förhindrat Kristersson att se migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet 2011.

Jag har personligen aldrig varit vänsterväljare, men i ärlighetens namn var förre statsministern Stefan Löfven nog den som var mest ärlig i sammanhanget. Till skillnad från Kristersson såg Löfven "inte det komma". Och den som inte ser det komma kan knappast klandras för att inte ha gjort något. Även Åkesson måste i sammanhanget lyftas fram som en ärlig politiker. Han har ju alltid och alltjämt sett alla problem komma så fort han ser en person med utländskt ursprung. Åkessons blinda fläck är snarare att han inte tycks begripa att Sverige knappast skulle fungera utan rimligt reglerad invandring som dessutom hyser medkänsla med människor på flykt.

Dessvärre tycks de flesta av våra riksdagspolitiker lida av samma problem som statsministern. Även Åkesson. De har alla blinda fläckar till och med för det mest uppenbara. Om en riksdag beslutar att öka antalet poliser drastiskt måste resten av rättsväsendet få motsvarande tillskott. Det hjälper inte att ha poliser om inga åklagare kan åtala. Det hjälper inte att ha åklagare om det inte finns domare. Och det hjälper inte att döma till långa fängelsestraff om de fängelser som finns är alltför få.

Men även utanför kriminalpolitikens slagkraftiga populism är det tydligt att blinda fläcken är väldigt utbredd. Om vi inte klarar målet för klimatpolitiken kan vi väl enkelt slopa målen och slippa se problemet fram till dess att källaren är fylld med vatten eller vägarna rasar? Någon annan får ta hand om det bekymret. Och även om vi har ett välfärdssystem sjukt av så kallade "välfärdsföretag" och före detta politiker som berikar sig som "entreprenörer" på systemet, gör vi inget eftersom det är skattebetalarna och barnen som drabbas. Om någon trots allt reagerar kallar vi opponenten för kommunist.

Det är möjligt att statsministern likt Saida Andersson kunde fjärrskåda in i framtiden. Vad vet jag? Men i så fall måste konstateras att Kristersson var ungefär lika lämpad som en sierska att styra landet eftersom han trots vetskapen om vad som skulle komma ändå inte gjorde något.