80 PROCENT AV SVENSKA FOLKET ÄR INTE OBILDADE IDIOTER

Men att omkring 90 procent av alla röstberättigade är naiva trygghetsnarkomaner är däremot ett faktum. Vi skänker frivilligt vår frihet till våra politiker.

Det ryktas att Sten Broman, den legendariske dirigenten och mångsysslaren inom musik, ska ha sagt att 80 procent av svenska folket är obildade idioter. Att det mycket riktigt finns obildade idioter i landet torde vara oomstritt. Men att andelen skulle uppgå till hela 80 procent tror jag personligen är något överdrivet. Däremot är det tydligt att omkring 90 procent av alla röstberättigade är naiva trygghetsnarkomaner.

Hur ska man annars förklara att vi i så stor utsträckning röstar på partier som i närmast religiös endräkt frivilligt skänker bort våra fri- och rättigheter till staten? Det började med förslag om anonyma vittnen, fortsatte med förslag på angiverilagar, utökades med visitationszoner, kameraövervakning, dönarövervakning, avlyssning av oskyldiga, förslag på så kallad chatcontrol som ger staten tillgång till alla meddelanden som skickas, utökade möjligheter att straffa visselblåsare och journalister som råkar skriva något känsligt om svenska mellanhavanden med andra stater, fortsatte med förslag på utökade möjligheter till undantagstillstånd i fredstid, utredning om att inskränka yttrandefriheten om det på lösa grunder kan hänvisas till rikets säkerhet och till och med förslag om att spärra in människor i förebyggande syfte. Allt under den heliga trygghetens fana. Och någon större opposition går inte att finna.

Men hur tryggt är det egentligen att lägga hela ditt liv i statens händer? Jag anklagar inte regeringspartierna för att uppsåtligt vilja avskaffa våra fri- och rättigheter som enskilda människor. Men om alla dessa förslag blir verklighet, behövs ingen större fantasi för att förstå hur verktygen kan missbrukas av den makthavare som vill. Skulle S väljare kunna tänka sig att ge så fria händer åt SD eller tvärtom? Kan korvgubben som kallar sig liberal tänka sig att ge ledaren för de gamla kommunisterna sådan makt? Tydligen.

Är det slut här? Mest troligt inte eftersom vår justitieminister, likt Ankeborgsadvokaten, Lage Vrängarén, tycks kunna vända och vrida på varenda inskränkning av enskildas fri- och rättigheter men varje gång komma fram till att alla inskränkningar kan motiveras med den heliga tryggheten.

Luften är tung att andas. Friheten att tänka, den fria åsiktsbildningen och kulturen är människans livsluft. Vi håller på att tappa all den frihet våra förfäder kämpat för. Hade Sten Broman rätt ändå?